Kaffemaja

Igår kväll blåste det upp och blev riktigt busväder efter flera fina dagar med sol och hög luft. Inte helt oväntat och faktiskt lite mysigt också. Värre var att tempen visade minus imorse när jag klev upp, lämnade cykeln hemma och tog en skön promenad till stationen istället. I eftermiddag tog vi ut lite friskvård jag och min kollega, en skön promenad blev det och det känns att hösten är här...nu är den här på riktigt. Är så glad då jag hittat en rejäl vinterjacka till Olivia också, nu har mina tjejer kläder för vintern. Ikväll tog vi fram overaller och jackor, samt skorna och ännu mer glad blev jag när Olivias vinterskor passar henne minst lika bra för att inte säga bättre i år! Fast gladast blev nog Olivia, hon kunde knappt släppa skorna utan bar stolt runt på dem tills det blev dags för nattning. Har nu provat Sh´bam för andra gången och det är en hyggligt rolig motion, fast jag saknar Zumban och Linedancen. Uppslutningen är lite skral ska sägas även till Sh´bamen och jag tror ...

..det är jag det, eller åtminstone kände jag mig som en sådan i tisdags. Jag och min närmsta arbetskamrat skulle åka iväg på kurs över dagen till självaste huvudstaden. Nämnas bör kanske att jag inte åkt flygplan sedan 1992 (!!) och kände mig såklart lite ringrostig men fick en hjälpande hand av min kamrat. När jag tyckte jag lagt upp allt i plastlådan gick jag igenom bågen och det började pipa, förvånad? NEJ. Den mycket allvarliga kvinnliga säkerhetskontrollanten frågade bryskt om jag hade något bälte på mig och det hade jag ju givetvis...skyndsamt kämpade jag av mig det och gick igenom bågen igen, som tjöt ljudligt! Kände efter och insåg att jag glömt en nyckel i fickan. Hon tog den där handjagaren och scannade av mig och nog tjöt ju den också....med händerna sträckta mot taket och som rinnande vatten klargjorde jag för henne vad jag hade på kroppen som kunde ge utslag och efter en del överflödig information kom jag på protesen, alltså höftprotesen. Sa det till henne varpå h...

Det är väl lite där jag befinner mig just nu...har en ranson tvätt som väntar på hängning och en säng jag längtar till sååå vansinnigt mycket! Trött är bara förnamnet och det känns som det är lite sömn som behöver tas igen. Vet inte varför Olivia sover så oroligt och önskar verkligen att det är en fas vi snart kan vinka farväl åt. Jag vill gärna va 25 men måste erkänna att så är INTE fallet. Minns en tid när sömnen var överskattad, åtminstone före midnatt...det var tider det ;) Imorrn är det fredag...magiska fredag! Nu har vi börjat komma in i rutinerna igen då denna dag är både efterlängtad och djupt uppskattad av både stora och små. Fattar inte var denna vecka tagit vägen, hann inte riktigt med, trots att våra älsklingar startade veckan med feber, snuva och utslag...men idag var vi back on track igen. Denna morgon hände något jag lyckats klara mig undan under alla åren jag pendlat. Nån minut innan tåget skulle komma in på stationen slår det mig att jag förmodligen inte hade pendla...