Kaffemaja

Vi påbörjade en ny vecka idag och när man ser tillbaka på den som gått så har den varit mycket omtumlande och känslosam! Vår älskade dotter Olivia kom till världen på tisdagen. I måndags åkte vi in på förlossningen för igångsättning enligt planen och vi sammanstrålade med syrran där. Dagen innebar mest undersökningar, CTG-registreringar och väntan... Under kvällen började jag känna av mer intensiva sammandragningar men mer än så blev det inte. Vid tisdagens undersökning visade det sig att inget speciellt hade hänt, jag var inte ens öppen så att göra hål på hinnorna var inte att tala om. Det blev ett planerat snitt under tisdagseftermiddagen och allt gick bra. Hade syrran vid min sida och det kändes tryggt och när de visade upp den lilla vackra varelsen jag burit på i alla månader, grät vi båda två. Fredde satt redo utanför att följa med Olivia vidare till Barn 4, där man skulle hålla koll på henne och blodsockret. På tisdagskvällen fick jag äntligen hålla i min dotter och hon såg ju ...

...eller så är det väl varje dag, mer eller mindre ;) Köket bjöd ikväll på något så "romantiskt" som makaroner och korv, och det är inte det sämsta ska tilläggas, fast dagen till ära var det hjärtformade korvar till lillfisens förtjusning! Igår när jag hämtade hem henne från skolan kunde hon knappt bärga sig när hon kom hem för att få ge Leo den fina alla-hjärtansdag-presenten hon gjort under dagens pysselstund. Min älskade gullunge! ♥ ~"Till min älskade lila Leo"~ I tisdags var jag in till Umeå för det jag trodde skulle bli den absolut sista daten på specmvc, och helt ärligt trodde jag inte ens att denna träff skulle bli av för att bebben redan skulle ha kommit...men icke sa nicke! Passade på att ta en fika med mina kamrater på jobbet innan, och det var mycket trevligt att träffa dem igen (känns som man varit borta i en evighet redan). På specmvc såg CTG-kurvan bra ut precis som tidigare vilket känns tryggt och efter ett samtal med min läkare blev det ...

Det har vi minsann fått här hemma, magsjukan har satt klorna i min lilla älskling. Hon tycker att det är det absolut värsta som finns och jag kan inte annat än instämma, fast hon tar det med gott mod ändå. Idag blir det en myspysdag med hinken och handspriten nära till hands. Förhoppningsvis kan man utrota bacillerna innan fler blir drabbade här! *peppar peppar* I lördags var vi ute och njöt av den härliga temperaturen och solen, det blev så klart en grillad korv! Det var fler än vi som hade samma i tanken och grillplatserna var så när som på upptagna allihopa. Vi fann dock en tom plats utmed älven och ungarna hade kul med en riktigt stor backe att åka bob/skrana i. Det blev en mycket lugn kväll kan jag säga, vi var alla utschasade efter dagens bravader... Igår var det så dags för den 5:e CTG-registreringen och denna gång fick jag sällskap av min mor in till stan då jag hade lite annat att göra också. Tur det, för dagen började riktigt spännande! Trodde nämligen att vattnet börja...

..och det såg bra ut. Men hann allt få en kallsup då maskinen denna gång indikerade dubbelslag på hjärtat hos bebben vid ett flertal tillfällen. BM ville kolla upp detta riktigt så det blev ett ul också, vilket visade att hjärtat slog precis som det skulle. Tack o lov! Men kan lova att det var många tankar som passerade genom huvudet innan vi fick veta att allt var bra. Teknik i all ära...bara den fungerar som den ska. Och appropå teknik ja, i morse blev det tåget in till stan och vi åkte i riktig myspysbelysning då lamporna på tåget gett upp. Det var ju ingen fara, det fungerade ju för övrigt och det blir ju ganska fort ljust nu på mornarna. Lite försenad var vi dessutom då vi fick vad man kallade ett tågmöte men som snarare var en omkörning. Den där lila faran är bra fräck! ;) Snopna blev vi i alla fall.. :D Idag är det återigen underbar fredag och jag längtar verkligen efter mina älsklingar. Det är sista fredagen för lillfisen på fritids och hon ville så gärna stanna till 15 och...