Nu står påsken för dörren...
...och ändå kändes den så vansinnigt avlägsen för nån månad sen. Tiden rusar verkligen fram!
Ser det om inte annat på mina tjejer. I lördags hade vi finbesök av bästaste paret Eriksson. Då passade vi på att ta några familjefoton för BB-bilden och samtidigt några bilder på töserna för en framtida förstoring.
Nåja, i år blir det en påsk på hemmaplan och jag hoppas verkligen att våra tjejer slipper undan förkylningen som hänger hotfullt över oss. Även Olivia har drabbats av snuva och både hostar och nyser friskt. Har väl aldrig blivit så påmind tidigare som det senaste dygnet hur mycket jag avskyr denna första tiden med spädbarn...man oroar sig för allting!! Men det är en mysig tid också...
I fredags tog vi ett sista farväl av min älskade farmor.
Hela begravningsceremonin i S:t Mikaels kapell var lugn och fin. Elina ville följa med och var väldigt bestämd om detta och jag hade inget emot det. Det är bättre att vara öppen och ärlig och förklara för barn om döden, att visa att den är lika naturlig som födseln. Jag vet ju vilka griller i huvudet man kan få som barn när man ska "skyddas" från död och begravningar. Elina var jätteduktig och det var inga problem att gå fram till kistan för att ta farväl och lämna våra rosor.
Det var riktigt roligt att träffa alla kusinerna, även om omständigheterna kunde varit trevligare :)
Nu blir det lite soffhäng, så ha en fortsatt bra kväll och en riktigt Glad Påsk!
Ser det om inte annat på mina tjejer. I lördags hade vi finbesök av bästaste paret Eriksson. Då passade vi på att ta några familjefoton för BB-bilden och samtidigt några bilder på töserna för en framtida förstoring.
![]() |
~Våra underbara tjejer~ |
Nåja, i år blir det en påsk på hemmaplan och jag hoppas verkligen att våra tjejer slipper undan förkylningen som hänger hotfullt över oss. Även Olivia har drabbats av snuva och både hostar och nyser friskt. Har väl aldrig blivit så påmind tidigare som det senaste dygnet hur mycket jag avskyr denna första tiden med spädbarn...man oroar sig för allting!! Men det är en mysig tid också...
I fredags tog vi ett sista farväl av min älskade farmor.
Hela begravningsceremonin i S:t Mikaels kapell var lugn och fin. Elina ville följa med och var väldigt bestämd om detta och jag hade inget emot det. Det är bättre att vara öppen och ärlig och förklara för barn om döden, att visa att den är lika naturlig som födseln. Jag vet ju vilka griller i huvudet man kan få som barn när man ska "skyddas" från död och begravningar. Elina var jätteduktig och det var inga problem att gå fram till kistan för att ta farväl och lämna våra rosor.
Det var riktigt roligt att träffa alla kusinerna, även om omständigheterna kunde varit trevligare :)
Nu blir det lite soffhäng, så ha en fortsatt bra kväll och en riktigt Glad Påsk!
Kommentarer
Skicka en kommentar