Förra helgen överraskade vi våra barn med en liten resa till Övik och Paradisbadet, eller Paradiset som det numera heter, och övernattning på hotell. Elina hade ingen aning om var vi skulle förrän vi hoppade av på centralstationen i Övik, och kan lova att hennes ansiktsuttryck var obetalbart när hon blev varse om var vi skulle ta vägen. Vi hade dessutom stämt träff med Alexander och Linda på badet och gissa om vi blev glatt överraskade när de satt och väntade på oss på centralstationen. En avstickare förbi hotellet för incheckning och sen bar det av till badet på stubberten! Elina provade åka allt som gick att åka och hon och Alexander hade fasligt kul tillsammans. Olivia hittade sin favoritplats i "Söderhavet", en mer anpassad bassäng med massa finesser för mindre barn. Det var fullt ös hela eftermiddagen och tillslut kunde inte Olivia stå för egen maskin, hon var helt utslut! Efter ombytet somnade hon bums i sittvagnen och sov riktigt gott tills vi väckte henne nån timme se...
...att det inte blivit något inlägg på länge! Kan det bero på att dygnet har för få timmar? Det känns sannerligen så många gånger. Här händer det massor och det är så klart som bortblåst när jag sen sitter här och ska skriva av mig. Svärisarna kom på besök i början av denna månad, och det var hur härligt som helst...fast som vanligt går helgerna tokfort. Olivia som vanligtvis brukar bli nästintill otröstlig när hon ser människor hon inte träffar så ofta, var så glad att träffa farmor och farfar. Kändes så otroligt bra, värmde i hjärteroten verkligen. Idag har det varit en tung dag och jag har förundrats över hur vansinnigt sårbara vi alla är och hur fort allt kan ta slut....bara sådär :-/ För ett tag sedan förlorade vi en arbetskamrat. Ingen hade väl egentligen väntat sig att slutet skulle vara så närstående, därför har det varit så svårt att fatta att hon är borta. Vi hade minnesstund efter henne idag, jättefint...och jättejobbigt. Man påminns om att man inte ska skjuta upp ...
...och nu vankas en två dagars arbetsvecka innan vi tar lite lov, tjejerna och jag...because we worth it ;) Denna påsken firade vi på hemmaplan med finbesök från Svanabyn, bästaste svägerskan, svågern, kussen och lillvovven Kamrat. Jisses vad han hade vuxit sen sist jag såg honom, nu är han stor och bastant och såå jättesnäll och go. Lämnade av en rejäl dregelpöl på mig och faktiskt den enda i helgen..hehehe. Olivia som vanligtvis tycker att hundar kan vara lite olustiga, var ändå glad över hans närvaro, speciellt vid middagsbordet då hon erbjöd honom allt från sallad till smörgåsar. ~Finisarna~ Igår åkte så alla hem och det var en ledsen tjej här hemma på kvällskvisten som saknade dem sjukt mycket. Antar att Elina försökte trösta sig lite när hon säger: "Mamma, att jag saknar dem så här mycket betyder ju bara att jag gillar dem så mycket!" Min goa fina tjej! Tur är ju att det inte dröjer så länge förrän de träffas igen, för i maj vankas ju lillkussens dop. Ida...
Kommentarer
Skicka en kommentar