Kaffemaja

I fredags var vi in till stan, ja mina lediga fredagar tycks vara vikta för detta, för att lämna in saaben på Westbergs bil för en översyn vad gäller handbromsen och annat smått. Måste bara få säga att SÅÅ vansinnigt trevliga människor, eller åtminstone den man som tog emot oss. Inget nedlåtande i tonläget för att jag är tjej och en stor portion humor! Underbart, sånt gillar jag hos företagare...servicekänsla och vänligt bemötande. Handbromsen var i sämre skick så jag får ta bilen till stan nån dag då jag jobbar. Vi hann med shopping också, en skiddress och lite annat smått och gott till Elina så nu får vintern komma för hennes del :) Det blev en dag med massor av skratt då min syster och mor hängde med oss. Igår var vi bjudna på middag på brånet och vilken middag sen...supergott som alltid! Lika tokigt blev det ju där och vi skrattade så vi nästan grät..somliga mer än andra, eller hur sis!? ;) Mycket trevligt hade vi! Tack än en gång goa vänner. Tidigare på dagen hade vi finbesök ...

...överraskade mig denna eftermiddag när jag kom hem. Innan jag hunnit få av mig jackan överräckte hon stolt en pappersrulle med en blå garnrosett omkring. Kunde knappt hålla tårarna tillbaka...ja se själv, det är så hjärtat svämmar över av kärlek, min älskade underbara dotter!! ~ ♥ Detta värmer modershjärtat, älskade ungen min ♥ ~ Dessutom hade de tagit hem några teckningar som Elina gjort på fritids, och jag blev mäkta imponerad av vad jag fick se. Tror minsann att min älskade morfars gen smittat av sig på min dotter, så roligt! Igår var vi på terminens första föräldramöte och där fick Elina ytterligare beröm för sin teckning på sin familj. Tyvärr har jag ingen bild på denna...ännu, men på den har hon ritat pappa, mamma med jättemagen och lillskrutten däri som ler, lillsnufflan själv och Leo. ~ Elina och Leo, de älskar varann ~ ~ Kolla in dessa fåglar, jag är impad! ~ Nu blir det en stund i soffan innan bingen hägrar, imorgon blir det tidig morgon och buss då t...

..över veckan som gått, det börjar bli glest mellan inläggen minsann. Men bättre sent än aldrig som sagts förut. Vill börja med att säga att det inte bara är jag och Elina som sörjer att vi ska göra oss av med Seaten, nu har även pappsen mjuknat (nåt alldeles förfärligt) och den blir nu kvar ett tag till...men bara ett tag. I onsdags fick jag ett samtal från skolan att Elina snavat i vad jag anser är samhällets jävligaste backe, den är både brant och....otroligt brant! Man går till och med försiktigt i den! Menar förstås den hemska backen ner mot gamla campingen. Elina hade stukat foten men verkade inte ett dugg intresserad av att komma hem så hon blev kvar på fritids tills pappsen hämtade upp henne. På torsdagen var Fredde hemma med henne och de besökte hc som talade om att det var en rejäl stukning. På fredagseftermiddagen gick hon som vanligt på foten om än den var lite öm. Tack och lov så blev det bara en stukning, för hon kunde ha brutit sig eller ännu värre...slagit ihjäl sig...

Igår var det så dags för veckans magiska dag, och lika magisk var den ju denna vecka. Jag och Elina tog en skön promis till fritids på morgonen och Fredde åkte in till stan för att kolla in en ny bil. När jag vinkat av Elina bar det iväg till tandläkaren för min del med vetskapen om att de skulle laga 2 hål... :-/ Det gick bra, tandsköterskan som la bedövningen var riktigt proffsig på detta och det talade jag om för henne. Hon blev glad och hoppades att det inte var luftskott hon gett mig...kan lova gott folk att det var det INTE! Hela besöket gick smärtfritt och när jag gick därifrån var jag bedövad ända upp till ögonen. Väl hemma kastade jag i mig lunch (gick bra med tanke på bedövningen) och var i startgroparna att hämta hem min lillfis när min älskade man ringer och säger att han hämtar upp mig i nya åket så vi kunde följas och hämta henne. Det var en glad tjej som mötte oss just innanför dörren, och snabbt var hon ute för att kolla in bilen. På väg hem säger hon; "Vet ni ma...

Ja måndagen startade ju riktigt fint som ni kanske förstått, men ska ändå säga att jag var en av de få som inte drog nitlotten den morgonen. Idag fick jag veta att de stackarna som inte fick plats på ersättningsbussen i måndags väntade förgäves på en annan buss som aldrig kom...HEJA KOLLEKTIVTRAFIKEN och NORRTÅG! Tåget har *peppar peppar* gått enligt tidtabellen därefter. Ikväll var vi bjudna på kaffe hos världens bästa Jonas och Cina. När jag kommer hem är Fredde relativt stressad och i full gång med att duka fram middagen. Får höra att bilen bara dött av i eftermiddag när han skulle hämta hem lillfisen från fritids. Typiskt! Min bror och svägerska ryckte ut och allt löste sig bra, för bilen fick för sig att fungera just då. Efter middagen skulle vi bara åka och tanka innan vi skulle till Jonas o Cina, och vad händer....biljäv*** stannar av efter vägen så lagom att Fredde hade möjlighet att rulla in på en parkering. Ringde min bror och svägerska igen som kom till undsättning ...

Igår kväll kunde jag se att tåget var inställt och ersatt med buss (vilket inte är ovanligt och dessutom lite väntat) så jag bestämde mig för att ta tidiga bussen även denna morgon, fast jag egentligen hade tänkt lämna Elina denna veckan på fritids. Vi brukar göra så varannan vecka när det inte är min receptionsvecka. Nåväl, står och väntar på bussen...och en av reskamraterna förklarar för andra att bussen kan man minsann lita på jämfört med tåget...och kort därefter inser vi att bussen är sen, för att sekunden efter bli informerade av en annan busschaufför att det inte finns någon chaufför för turen. Alltså ingen buss. Hm...en del åkte iväg med bil för att hinna och jag bestämde mig för att vänta in tågets bussersättning. När den väl kommer är den knökfull då den även innehåller resenärerna ända från Lycksele. Hälften av klungan som väntade på den fick stanna kvar och vänta på ännu en buss som skulle komma efter för att plocka upp de som inte rymdes. Jisses, sätter mig brevid en lång ...

eller nästan i alla fall, Leo var minsann vaken och kunde han sucka så skulle jag hört det denna morgon när jag tjurades med att ligga fram till 7.00. Han var, som vi säger, "övervänt" och det med råge :) Men nu är kattskrället ute och kaffepannan har kokat färdigt...och nu vaknade lillfisen, underbara lördagsmorgon! Igår blev det en Umeåresa trots ledig dag. Ett nytt försök på SMVC då det var lite kaotiskt där i onsdags med förseningar. Hann dessutom prata med min diabetessköterska innan besöket som talade om att de senaste uppgifterna hon fått från SMVC är att jag är i vecka 18, alltså räknar även de efter det traditionella sättet fram till dateringen. Förvirrande med olika bud! Hur som helst, allt såg bra ut. Bebben mår jättebra och envisades med att bara visa oss sin baksida ♥ Alla värdena var jättebra och jag har hittills gått ner några gram istället för upp några kilo. Skönt att veta då magen växer så det knakar. Denna vecka har verkligen flugit iväg. Tillökning ...