En tår för SEATen...

Igår var det så dags för veckans magiska dag, och lika magisk var den ju denna vecka. Jag och Elina tog en skön promis till fritids på morgonen och Fredde åkte in till stan för att kolla in en ny bil. När jag vinkat av Elina bar det iväg till tandläkaren för min del med vetskapen om att de skulle laga 2 hål... :-/
Det gick bra, tandsköterskan som la bedövningen var riktigt proffsig på detta och det talade jag om för henne. Hon blev glad och hoppades att det inte var luftskott hon gett mig...kan lova gott folk att det var det INTE! Hela besöket gick smärtfritt och när jag gick därifrån var jag bedövad ända upp till ögonen.
Väl hemma kastade jag i mig lunch (gick bra med tanke på bedövningen) och var i startgroparna att hämta hem min lillfis när min älskade man ringer och säger att han hämtar upp mig i nya åket så vi kunde följas och hämta henne. Det var en glad tjej som mötte oss just innanför dörren, och snabbt var hon ute för att kolla in bilen. På väg hem säger hon; "Vet ni mamma och pappa, om 16 år kanske jag känner igen mig i den här bilen". När vi stiger ur bilen hemma undrar Elina hur båda bilarna ska rymmas på uppfarten, och när vi förklarar för henne att vi ska sälja Seaten blir hon ledsen och springer in i min famn och gråter hjärtslitande. Min fina tjej, hon är lika fäst vid Seaten som mamsen och självklart kunde ju inte jag hålla tårarna tillbaka heller, hon blev ju så ledsen. Fredde log och skakade på huvudet...tur han är van vid blödiga fruntimmer i huset. Men vi behöver ju en större bil och nu har vi sörjt färdigt, Elina och jag.

~ Vår nya pärla ~

 Idag har vi haft en mysig dag på hemmaplan större delen av dagen. Leander har funnits i mina tankar hela dagen och jag inser först nu hur mycket jag verkligen saknar honom. Vet att han har det bra nu, det är huvudsaken.
Höstens simskola startar snart och idag anmälde vi Elina till denna. Det är bra att barnen får lära sig simma.
Elina var lite skeptisk till en början då hon var helt övertygad om att hon kommer att drunkna utan armpuffarna, tills jag fick henne att förstå att hon här ska FÅ LÄRA sig simma utan dem.
Tog en skön kvällspromenad, eller så skön var den inte till en början...börjar känna av fogarna, men det blev bättre innan jag var hemma igen. Kanske inte är så konstigt när vi nu är halvvägs i graviditeten, fast har ju ingen erfarenhet av detta då jag aldrig behövde dras med det medan vi väntade Elina. Men det som inte dödar det härdar sägs det ju..
Lite soffmys till AFV, en tradition som får helgkänslan att infinna sig ordentligt. :) Nu sover hon sött och det tänker jag också försöka med snart.

Hoppas på lovande väder imorgon så man kan pyssla lite ute på gården.
Ha nu en fortsatt skön lördagskväll alla! =)