Känslan är som att vinna högsta vinsten...
Ja, det börjar bli tragligt att påbörja nästan varje inlägg med tiden som bara springer iväg så jag ska inte skriva om den igen utan bara stilla konstatera att det är så!
Här har vi hunnit med en hel del, både stort och smått.
Efter dopet följde Elina med farfars hem till Jämtland för en välförtjänt semester på egen hand utan oss. Det gick ju bra tills kvällen kom...för mamsen och pappsen alltså...saknaden var enorm! För att inte nämna den följande veckan! Det blev nästan 1,5 vecka innan vi fick krama om vår älskade tös igen, underbara älskade unge. För Olivia innebar det premiärresan till Jämtland och farfars och övrig kär släkt där. Så glad att Fredriks farmor och morfar har fått träffa henne. Tänker på min egen farmor som aldrig hann se henne trots att hon var så nära. Det var underbara dagar spenderade där i alla fall och lite vemodigt i vanlig ordning att åka hem igen...fast samtidigt skönt, borta bra men hemma bäst eller vad är det man säger? ;)
Väl hemma igen blev det att försöka få fram Elinas cykel ur boden igen, hade lovat henne det om hon lovade mig att aldrig fara olovandes så där med cykeln igen. Det gjorde hon dyrt och heligt. Hon följde med mig ut till boden, ivrig att få cykla igen, och när jag slingrat mig längst in och står med baken i vädret säger hon; "Oj mamma, HUR har du fått in cykeln dit?!" Förklarade för henne att jag var riktigt arg i det ögonblicket och fick till svar; "Ja mamma jag förstår att du måste ha varit JÄTTEARG!"
Senast idag fick jag bekräftat ännu en gång att jag inte varit för överdriven i min oro eller bestraffning när jag fick höra att en fyllekörning ägt rum på vägen förbi oss och som slutade in i en björk (tack och lov). Idioter!!
Idag var vi ute i bärskogen, jag, Elina och min mor. Tänk att vi hittat tillräckligt av "Skogens guld" för att klara säsongen. Det känns som man vunnit högsta vinsten, bara att kunna gå i den terrängen! Har ju aldrig gått förut med en eländig höft. Underbart är bara förnamnet ;) Och vi har skrattat så tårarna sprutat!
Nu blir det njuta av de sista två veckorna som återstår av min föräldraledighet innan allvaret börjar igen, och imorrn blir lillstumpan hela 5 månader! Fattar inte var...ja så var vi där igen! :D
Imorgon är det fredag...lika underbar och magisk som annars och för vår del blir det en efterlängtad grillad korv vid älven och massor av mys. Känns som det gäller att ta vara på dagarna, det börjar bli oroväckande kallt, speciellt nattetid. Det där löftet om doppet i Abborrtjärn börjar jag verkligen ångra, kommer ju att frysa ihjäl! Nåja...den som lever får se...
Ha en underbar fredag och en trevlig helg alla!
Här har vi hunnit med en hel del, både stort och smått.
Efter dopet följde Elina med farfars hem till Jämtland för en välförtjänt semester på egen hand utan oss. Det gick ju bra tills kvällen kom...för mamsen och pappsen alltså...saknaden var enorm! För att inte nämna den följande veckan! Det blev nästan 1,5 vecka innan vi fick krama om vår älskade tös igen, underbara älskade unge. För Olivia innebar det premiärresan till Jämtland och farfars och övrig kär släkt där. Så glad att Fredriks farmor och morfar har fått träffa henne. Tänker på min egen farmor som aldrig hann se henne trots att hon var så nära. Det var underbara dagar spenderade där i alla fall och lite vemodigt i vanlig ordning att åka hem igen...fast samtidigt skönt, borta bra men hemma bäst eller vad är det man säger? ;)
Väl hemma igen blev det att försöka få fram Elinas cykel ur boden igen, hade lovat henne det om hon lovade mig att aldrig fara olovandes så där med cykeln igen. Det gjorde hon dyrt och heligt. Hon följde med mig ut till boden, ivrig att få cykla igen, och när jag slingrat mig längst in och står med baken i vädret säger hon; "Oj mamma, HUR har du fått in cykeln dit?!" Förklarade för henne att jag var riktigt arg i det ögonblicket och fick till svar; "Ja mamma jag förstår att du måste ha varit JÄTTEARG!"
Senast idag fick jag bekräftat ännu en gång att jag inte varit för överdriven i min oro eller bestraffning när jag fick höra att en fyllekörning ägt rum på vägen förbi oss och som slutade in i en björk (tack och lov). Idioter!!
Idag var vi ute i bärskogen, jag, Elina och min mor. Tänk att vi hittat tillräckligt av "Skogens guld" för att klara säsongen. Det känns som man vunnit högsta vinsten, bara att kunna gå i den terrängen! Har ju aldrig gått förut med en eländig höft. Underbart är bara förnamnet ;) Och vi har skrattat så tårarna sprutat!
Nu blir det njuta av de sista två veckorna som återstår av min föräldraledighet innan allvaret börjar igen, och imorrn blir lillstumpan hela 5 månader! Fattar inte var...ja så var vi där igen! :D
Imorgon är det fredag...lika underbar och magisk som annars och för vår del blir det en efterlängtad grillad korv vid älven och massor av mys. Känns som det gäller att ta vara på dagarna, det börjar bli oroväckande kallt, speciellt nattetid. Det där löftet om doppet i Abborrtjärn börjar jag verkligen ångra, kommer ju att frysa ihjäl! Nåja...den som lever får se...
Ha en underbar fredag och en trevlig helg alla!
Kommentarer
Skicka en kommentar