Det är så man skäms...
...att det inte blivit något inlägg på länge! Kan det bero på att dygnet har för få timmar? Det känns sannerligen så många gånger.
Här händer det massor och det är så klart som bortblåst när jag sen sitter här och ska skriva av mig.
Svärisarna kom på besök i början av denna månad, och det var hur härligt som helst...fast som vanligt går helgerna tokfort. Olivia som vanligtvis brukar bli nästintill otröstlig när hon ser människor hon inte träffar så ofta, var så glad att träffa farmor och farfar. Kändes så otroligt bra, värmde i hjärteroten verkligen.
Idag har det varit en tung dag och jag har förundrats över hur vansinnigt sårbara vi alla är och hur fort allt kan ta slut....bara sådär :-/ För ett tag sedan förlorade vi en arbetskamrat. Ingen hade väl egentligen väntat sig att slutet skulle vara så närstående, därför har det varit så svårt att fatta att hon är borta. Vi hade minnesstund efter henne idag, jättefint...och jättejobbigt. Man påminns om att man inte ska skjuta upp viktiga saker, att försäkra sig om att de man älskar innerligt verkligen vet om det och känner det... Och som min kloka mormor brukade säga; somna aldrig som ovänner...
Nu vankas en skön helg med loppis, bibblan-besök och goa Dennis som kommer och förgyller söndagen ytterligare...underbart!
Men nu tror jag att det får räcka för ikväll, kryper ner under täcket i väntan på min älskade man som är ute och rullar hatten :)
Ha en trevlig helg alla, och var rädda om er och varandra ;)
Här händer det massor och det är så klart som bortblåst när jag sen sitter här och ska skriva av mig.
Svärisarna kom på besök i början av denna månad, och det var hur härligt som helst...fast som vanligt går helgerna tokfort. Olivia som vanligtvis brukar bli nästintill otröstlig när hon ser människor hon inte träffar så ofta, var så glad att träffa farmor och farfar. Kändes så otroligt bra, värmde i hjärteroten verkligen.
Idag har det varit en tung dag och jag har förundrats över hur vansinnigt sårbara vi alla är och hur fort allt kan ta slut....bara sådär :-/ För ett tag sedan förlorade vi en arbetskamrat. Ingen hade väl egentligen väntat sig att slutet skulle vara så närstående, därför har det varit så svårt att fatta att hon är borta. Vi hade minnesstund efter henne idag, jättefint...och jättejobbigt. Man påminns om att man inte ska skjuta upp viktiga saker, att försäkra sig om att de man älskar innerligt verkligen vet om det och känner det... Och som min kloka mormor brukade säga; somna aldrig som ovänner...
Nu vankas en skön helg med loppis, bibblan-besök och goa Dennis som kommer och förgyller söndagen ytterligare...underbart!
Men nu tror jag att det får räcka för ikväll, kryper ner under täcket i väntan på min älskade man som är ute och rullar hatten :)
Ha en trevlig helg alla, och var rädda om er och varandra ;)
Kommentarer
Skicka en kommentar