Ett grått hår...
Ja då har det gått en ganska lång tid sen sist och jag skulle nog kunna skriva en hel del men får försöka begränsa mig.
På måndag börjar älskade maken jobba igen efter 4 veckors semester, vilket innebär ännu en veckas semester för mig och flickorna då vi ska försöka anpassa oss till den grå vardagen igen med tidiga mornar och tidiga kvällar. Två av oss tre har inga problem med det, men det lär bli en jobbig omställning för storsnufflan som gärna är uppe om kvällarna och sover länge på mornarna. Ska bli skönt med vardagslunket igen med allt vad det innebär, och att fredagarna blir återigen så där härligt magiska.
Begravningen efter Björn har ägt rum, och vad jag förstår av gemensamma vänner så var akten mycket fin. Hela denna dag fanns mina tankar i Övik och hos hans vänner men framför allt hans flickor. Så glad att jag fått kontakt med dem, eller snarare att de vill ha kontakt med mig då det gått ganska lång tid sedan jag delade mitt liv med dem och deras far och det faktum att de inte minns mig. De stal en bit av mitt hjärta då och så kommer det för alltid att vara. Svårt att förklara och kanske inte rätt att göra det här...men så är det.
Har haft lite problem med en fot ett tag, och igår var jag till doktorn för att få den undersökt. Nu väntar jag på en röntgen för att se om det kan vara någon liten fraktur eller spricka i någon av lederna. Är det så här att bli gammal? Att man inte tål att sparka lite boll för att det ska bli kännbart?! Apropå gammal, har hittat det andra gråa hårstrået...och är nästan lite stolt! Förstår inte att en del kvinns blir så hysterisk när de får gråa hårstrån, jag tycker det är charmigt :) än så länge i alla fall...fast det kan väl kanske ändras...
Däremot har det tagit mig 40 år att upptäcka hur vansinnigt gott det är med oliver, och det är jag inte ensam om att tycka, Olivia är alldeles tokig i dem.
I måndags kom äntligen Elina hem efter en semestertripp till farfars, vilket har blivit lite av en tradition och välbehövlig för henne. En chans för dem alla tre att få rå om varann utan att pappsen eller mamsen stör.
Igår åkte farfars och kussarna hem igen och vi saknar dem. Tiden går på tok för fort!
Till veckan pratar man om att värmen ska återvända och bli ännu mer intensiv, och är det så vet jag inte under vilken sten jag ska krypa. Tycker det räcker med det som varit, de senaste dagarna har det varit normal sommarvärme och den får gärna fortsätta. Lär bli en massa bad. Olivia har badat ute för första gången i år och det är så roligt att se hur hon vågar ta för sig i vattnet också endast iförd armpuffar.
Nä nu är det nog bäst att söka åt sängen! Tusen tack alla fina för alla gratulationer, presenter och sms! Har haft en underbar födelsedag.
Kramizzz...
På måndag börjar älskade maken jobba igen efter 4 veckors semester, vilket innebär ännu en veckas semester för mig och flickorna då vi ska försöka anpassa oss till den grå vardagen igen med tidiga mornar och tidiga kvällar. Två av oss tre har inga problem med det, men det lär bli en jobbig omställning för storsnufflan som gärna är uppe om kvällarna och sover länge på mornarna. Ska bli skönt med vardagslunket igen med allt vad det innebär, och att fredagarna blir återigen så där härligt magiska.
Begravningen efter Björn har ägt rum, och vad jag förstår av gemensamma vänner så var akten mycket fin. Hela denna dag fanns mina tankar i Övik och hos hans vänner men framför allt hans flickor. Så glad att jag fått kontakt med dem, eller snarare att de vill ha kontakt med mig då det gått ganska lång tid sedan jag delade mitt liv med dem och deras far och det faktum att de inte minns mig. De stal en bit av mitt hjärta då och så kommer det för alltid att vara. Svårt att förklara och kanske inte rätt att göra det här...men så är det.
Har haft lite problem med en fot ett tag, och igår var jag till doktorn för att få den undersökt. Nu väntar jag på en röntgen för att se om det kan vara någon liten fraktur eller spricka i någon av lederna. Är det så här att bli gammal? Att man inte tål att sparka lite boll för att det ska bli kännbart?! Apropå gammal, har hittat det andra gråa hårstrået...och är nästan lite stolt! Förstår inte att en del kvinns blir så hysterisk när de får gråa hårstrån, jag tycker det är charmigt :) än så länge i alla fall...fast det kan väl kanske ändras...
Däremot har det tagit mig 40 år att upptäcka hur vansinnigt gott det är med oliver, och det är jag inte ensam om att tycka, Olivia är alldeles tokig i dem.
I måndags kom äntligen Elina hem efter en semestertripp till farfars, vilket har blivit lite av en tradition och välbehövlig för henne. En chans för dem alla tre att få rå om varann utan att pappsen eller mamsen stör.
Igår åkte farfars och kussarna hem igen och vi saknar dem. Tiden går på tok för fort!
Till veckan pratar man om att värmen ska återvända och bli ännu mer intensiv, och är det så vet jag inte under vilken sten jag ska krypa. Tycker det räcker med det som varit, de senaste dagarna har det varit normal sommarvärme och den får gärna fortsätta. Lär bli en massa bad. Olivia har badat ute för första gången i år och det är så roligt att se hur hon vågar ta för sig i vattnet också endast iförd armpuffar.
Nä nu är det nog bäst att söka åt sängen! Tusen tack alla fina för alla gratulationer, presenter och sms! Har haft en underbar födelsedag.
Kramizzz...
Kommentarer
Skicka en kommentar