Glasskoma!
Jo det är faktiskt helt säkert...man brukar prata om paltkoma men man kan faktiskt få glasskoma likväl. Jag är bara rädd för att jag måste tillbringa denna natt på...skithuset...hm....men det var så gott att jag nästan blev medvetslös! Är huvudet dumt får kroppen lida var det nån smarting som sa, tyvärr är det ju så sant.
Igår när jag kom hem var Elina så utslut att hon la sig på golvet framför mina fötter. Hon ratade till och med sagan för kvällen och tyckte det var så skönt att krypa isäng. Benvärk hade hon sen resten av natten. Tror de hade varit på långpromenad på dagis och ute hela dagen, det tar på det. Fast hon var glad som en lärka imorse, vår gotjej.
Tänk att imorgon är det fredag IGEN! Fattar inte var veckan tog vägen, men underbart känns det i alla fall. Imorrn blir Guldis sambo. Mina älsklingar kommer till stan för att hämta upp mig så vi kan åka och hämta hem våra firrar, vilka de är vet vi inte ännu, men det ska bli intressant att se dem tillsammans sedan. Då kanske Guldis slipper kela med pumpen, för det verkar som den är hennes bästa vän (så skulle nog jag också känna om man fick härlig massage när man ville på dygnet!). Har även lovat lillsnufflan min att vi ska göra ett besök på "Godishuset" också, fredagsmyset måste ju införskaffas. Har påbörjat den andra boken (igen) som jag fick låna av svärfars för ett bra tag sedan. Den heter "Samhällets barn" och är skriven av Rune Mattsson. Den handlar om fosterhems- och barnhemsbarn under 1930-40 talet. Hann inte så långt in i boken innan tårarna började bränna, hur elaka kan människor egentligen vara!? Med värnlösa barn! Samhället ser ju eljest ut idag, men är inte mindre tyrannisk för det. Människor är lika elaka idag och skiftar i om än fler nyanser. Huvva säger jag bara, själen gråter! Hur som helst, ett boktips till den som behöver ett.
Fredde fick ett glädjande besked i veckan. Om några veckor ska han få komma på ett återbesök hos Ortopeden. Jag hoppas verkligen att han får hjälp, åtminstone så han får sova om nätterna. Fattar verkligen inte hur han orkar. Önskar bara jag kunde göra något, och förstår nu hur han har känt det under alla år tidigare, känslan av maktlöshet när man ser den man älskar lida så mycket och man inte kan göra ett förbannade dugg.
Nu blir det i alla fall att ladda inför morgondagen, så ha nu en bra kväll alla och en trevlig FREDAG!!
Igår när jag kom hem var Elina så utslut att hon la sig på golvet framför mina fötter. Hon ratade till och med sagan för kvällen och tyckte det var så skönt att krypa isäng. Benvärk hade hon sen resten av natten. Tror de hade varit på långpromenad på dagis och ute hela dagen, det tar på det. Fast hon var glad som en lärka imorse, vår gotjej.
Tänk att imorgon är det fredag IGEN! Fattar inte var veckan tog vägen, men underbart känns det i alla fall. Imorrn blir Guldis sambo. Mina älsklingar kommer till stan för att hämta upp mig så vi kan åka och hämta hem våra firrar, vilka de är vet vi inte ännu, men det ska bli intressant att se dem tillsammans sedan. Då kanske Guldis slipper kela med pumpen, för det verkar som den är hennes bästa vän (så skulle nog jag också känna om man fick härlig massage när man ville på dygnet!). Har även lovat lillsnufflan min att vi ska göra ett besök på "Godishuset" också, fredagsmyset måste ju införskaffas. Har påbörjat den andra boken (igen) som jag fick låna av svärfars för ett bra tag sedan. Den heter "Samhällets barn" och är skriven av Rune Mattsson. Den handlar om fosterhems- och barnhemsbarn under 1930-40 talet. Hann inte så långt in i boken innan tårarna började bränna, hur elaka kan människor egentligen vara!? Med värnlösa barn! Samhället ser ju eljest ut idag, men är inte mindre tyrannisk för det. Människor är lika elaka idag och skiftar i om än fler nyanser. Huvva säger jag bara, själen gråter! Hur som helst, ett boktips till den som behöver ett.
Fredde fick ett glädjande besked i veckan. Om några veckor ska han få komma på ett återbesök hos Ortopeden. Jag hoppas verkligen att han får hjälp, åtminstone så han får sova om nätterna. Fattar verkligen inte hur han orkar. Önskar bara jag kunde göra något, och förstår nu hur han har känt det under alla år tidigare, känslan av maktlöshet när man ser den man älskar lida så mycket och man inte kan göra ett förbannade dugg.
Nu blir det i alla fall att ladda inför morgondagen, så ha nu en bra kväll alla och en trevlig FREDAG!!
Kommentarer
Skicka en kommentar