Små kalla fossingar under täcket....

...som frenetiskt söker värme och ger mamsen riktig ståpäls, det är kärlek det :) I morse kom Elina nerkrypandes under mitt täcke och förutom de kalla fossingarna var det såå mysigt. Ikväll har hon varit och gympat och tyckte inte att det var så värst kul, varför förstod jag inte riktigt, men tror egentligen bara att det var en förevändning för att kolla att jag verkligen satt utanför som jag lovat henne. Och det gjorde jag så klart, hade dessutom tagit med mig en bok som jag satt försjunken i mellan pussarna från min dotter. Sist vi var hem till farfars fick jag låna en bok av dem, en bok som handlar om socknen min älskade make kommer ifrån. Även om jag inte är född och uppvuxen där, kan jag se allt framför mig, känner igen en del platser som omnämns och känner sån empati för familjerna som boken handlar om, kan verkligen rekommendera den; "Stannfåglarna" av Inger Henricson. Önskar att man inte vore så blödig, ibland får jag läsa i etapper för att lugna mig. Imorse tittade konduktörskan lite konstigt på mig, hon såg nog att jag kämpat mot gråten. Läs den!

Sängen står så inbjudande ikväll...tror det är dags att vika in frambenen.
Önskar alla en trevlig tisdagskväll!